Många ägare av privata pooler väljer att använda saltelektrolys istället för traditionell dosering av klor i form av tabletter eller granulat. Man kan också märka en större ”medial” närvaro av denna metod för desinfektion av vatten, saltelektrolys blir allt mer känd och marknadsförs i allt större utsträckning. Dessa system marknadsförs som enklare, bekvämare för användarna och mindre krävande när det gäller den dagliga skötseln. Är det verkligen så? Hur fungerar saltelektrolys i en pool, vilka fördelar ger den och vilka begränsningar måste man ta hänsyn till?
Det råder ingen tvekan om att det finns fördelar, men oftast glömmer man bort att användning av saltelektrolys i en pool innebär mycket allvarliga utmaningar och risker för poolägaren, särskilt när det gäller poolvärmeväxlare. Är det därför värt att överväga en sådan klorgenerator? Vi kommer att försöka granska detta på ett rättvist sätt i den här artikeln. Om du är intresserad av vilka problem saltelektrolys kan orsaka för värmeväxlaren och andra komponenter av stål, hittar du dem i den andra halvan av artikeln.
Saltelektrolys är en process för vattendesinfektion som använder vanligt koksalt (natriumklorid) upplöst i poolvattnet. Till skillnad från vad många tror är en saltvattenpool inte helt fri från klor.
I själva verket, vid användning av saltelektrolys i poolen, produceras klor kontinuerligt direkt i poolanläggningen.
Till vattnet tillsätts en lämplig mängd salt, vanligtvis 3 till 5 gram per liter. Vattnet som sedan flödar genom en apparat som kallas en elektrolyscell utsätts för elektrisk ström. Genom den elektrokemiska reaktionen bildas aktivt klor, som ansvarar för desinfektionen av vattnet.
Hjärtat i hela systemet är den elektrolytiska cellen, utrustad med elektroder som oftast är tillverkade av titan belagt med speciella beläggningar.
När det salta vattnet flödar genom cellen sker en nedbrytning av natriumklorid. Resultatet är klor, som eliminerar bakterier, virus, alger, svampar och andra mikroorganismer - kort sagt skapar det en miljö där de inte kan överleva.
Efter att ha fullgjort sin funktion omvandlas kloret återigen till salt, vilket gör att processen bildar ett slutet kemiskt kretslopp.
Nej, det är ett tydligt missförstånd och en av de vanligast upprepade myterna.
En pool utrustad med elektrolysator är inte en klorfri pool. Skillnaden ligger enbart i hur kloret framställs. Istället för att tillsätta det manuellt i form av tabletter eller vätskor, produceras kloret automatiskt från det upplösta saltet - det är detta som ska utgöra fördelen, nämligen att det kräver mindre skötsel, och användaren behöver inte komma ihåg att tillsätta klortabletter eller poolkemikalier.
Tack vare detta blir klornivån också mer stabil - det uppstår inga perioder med starkare klorlukt direkt efter tillsats, som är fallet med klortabletter. Det är också ett stort plus.
En av de största fördelarna är automatiseringen av desinfektionsprocessen. Efter korrekt konfiguration producerar systemet självt rätt mängd desinfektionsmedel. Detta minskar behovet av att ofta kontrollera och fylla på poolkemikalier. Den faktiska skötseln är minimal.
Vattnet i en saltvattenpool kan för många upplevas som skonsammare mot hud och ögon än i traditionella klorerade pooler.
Många användare noterar:
Detta uppskattas särskilt av personer med känslig hud.
Även om det fortfarande är nödvändigt att kontrollera parametrar som pH och alkalinitet, är mängden klorpreparat som används betydligt mindre.
Det här är en del som reklambroschyrer om saltelektrolys i poolen inte nämner, men den har ett antal nackdelar. Vissa syns redan från början, andra visar sig med tiden.
Inköp av elektrolysatorn samt dess installation innebär extra investeringskostnader som inte är obetydliga. Det lönar sig definitivt inte när det handlar om små trädgårdspooler. För mindre pooler kan systemets pris utgöra en betydande del av hela budgeten.
Elektroderna som arbetar i den elektrolytiska cellen har en begränsad livslängd. Beroende på apparatens kvalitet och användningsintensiteten kan de behöva bytas ut efter några års drift.
Elektrodbyten då och då är också en betydande kostnad som hör till systemets driftskostnader.
Trots hög grad av automatisering måste användaren fortfarande regelbundet kontrollera:
Elektrolysen eliminerar inte helt behovet av att övervaka vattenkvaliteten.
Salt i vattnet kan påskynda korrosionen av vissa metallkomponenter, och egentligen bör man säga att dess närvaro alltid kommer att innebära en påskyndad nedbrytning av stålkomponenter. Man kan här i princip se ett linjärt samband - ju högre saltkoncentration, ju mer man tillsätter - desto mer förstörande blir dess inverkan på stål- och metalldelar i poolen eller poolens uppvärmningssystem. Men även små mängder salt som cirkulerar konstant i vattnet (som vid elektrolys) kan skada de känsligare komponenterna, som värmeväxlare som används i pooler.
Särskild uppmärksamhet bör riktas mot:
Även om saltelektrolys gör det möjligt att minska utgifterna för traditionella klorprodukter, innebär det inte en helt underhållsfri och kostnadsfri poolskötsel. Man måste räkna med kostnaden för själva elektrolysatorn, periodiskt byte av elektroder som slits under drift, samt elförbrukningen som krävs för att genomföra elektrolysprocessen.
Det är också nödvändigt att använda mer korrosionsbeständiga installationskomponenter, som värmeväxlare eller poolarmatur. Dessutom måste man fortfarande kontrollera vattenparametrarna och använda preparat för pH-reglering, eftersom saltelektrolys inte helt ersätter poolkemikalier. I praktiken innebär detta att besparingarna huvudsakligen kommer från minskade klorinköp, medan en del av kostnaderna istället flyttas till drift och service av själva systemet.
Om vi väljer en pool med tillsats av salt – vilket i praktiken innebär saltelektrolys – kommer en värmeväxlare av stål, även om den är tillverkad av det bästa molybdenförstärkta stålet, inte att klara sig och kommer efter en viss tid att korrodera och börja läcka. Vissa kanske undrar varför, eftersom ståldelar trots allt används på båtar och fartyg helt nedsänkta i vatten. Det stämmer, men där handlar det om massiva stålkonstruktioner och inte mycket tunna stålplåtar med en tjocklek på exempelvis 0,5 mm (eftersom effektiv värmeöverföring i poolvärmeväxlare kräver just en sådan konstruktion).
I sådana situationer bör man använda poolvärmeväxlare av titan. Värmeväxlare av titan är flera gånger dyrare än värmeväxlare av stål – vilket i princip bör betraktas som en extra kostnad som uppstår till följd av saltelektrolysen. Man kan naturligtvis använda modeller av stål, men i princip kommer varje tillverkare att avslå en reklamation om skadan har uppstått till följd av salt, eftersom sådana skador är lätta att identifiera.
Saltelektrolys är en bekväm och modern lösning som gör det möjligt att minska den dagliga skötseln av poolen. Den ger en stabilare desinfektion, högre badkomfort och minskar användningen av traditionella poolkemikalier.
Den är dock inte utan nackdelar. Den högre kostnaden för att köpa utrustningen, behovet av regelbundet byte av elektroder samt risken för korrosion på vissa delar av installationen gör att det är värt att noggrant analysera den egna poolens specifika förutsättningar innan man fattar ett beslut.
För många ägare av privata pooler är fördelarna med automatisk desinfektion relativt små i förhållande till kostnaderna. Många användare är också nöjda efter exempelvis ett års användning utan att vara medvetna om de potentiella problem som kan uppstå med sandfilter, värmeväxlare osv. Det är definitivt värt att överväga saltelektrolys när det gäller en stor pool, men man måste ta hänsyn till alla aspekter, inklusive behovet av en extra budget.
BLOGG:
Hur fungerar vattenrening med UVC-strålar? Hur fungerar UV-lampor för vatten?
Är vattendesinfektion överhuvudtaget nödvändig och varför med UV?
Historien om vattendesinfektion med UV-strålning - en nyhet eller en gammal uppfinning?
Är det värt att använda UV-lampor för poolen? UV-desinfektion av poolvatten?
Vilken värmeväxlare för pool?
UV-lampa för vatten i en enfamiljsvilla. Hur väljer man ett UV-filter för vatten? Vad behöver man veta?
Leave a comment