Värmepumpar är moderna anläggningar som effektivt kan värma och kyla byggnader genom att utnyttja energi från omgivningen. De främjas och anses redan i princip vara ett miljövänligt alternativ till traditionella värmesystem. För att fullständigt bedöma deras inverkan på miljön måste man dock uppmärksamma parametrarna kopplade till kylmedierna de använder. Förutom GWP-koefficienten är ODP en av de nyckeltal.
ODP är en förkortning från engelskans Ozone Depletion Potential, vilket översätts till "potential att förstöra ozonlagret". Det är ett numeriskt värde som anger i vilken grad en given gas bidrar till nedbrytningen av ozon i atmosfären. Det handlar naturligtvis om gasen som används i värmepumpen som arbetsmedium, ofta informellt kallad freon (inte alltid helt korrekt). Egentligen avser ODP-talet alltså mer kylmediet som används i värmepumpen än pumpen i sig.
Den numeriska skalan för ODP-talet är fastställt i förhållande till kylmediet CFC-11 (R-11), för vilket ODP är 1. Om ett annat kylmedie har ODP = 0,1 betyder det att dess inverkan på ozonlagret är tio gånger mindre än för CFC-11. Eller enklare uttryckt - ur ett miljöperspektiv - ju lägre ODP, desto bättre. Helst bör det vara 0 (vilket är möjligt).
Kylmedierna som används i värmepumpar är ansvariga för att överföra termisk energi i systemet – utan dem är drift av värmepumpen omöjlig. Tidigare använde man gaser som hade ett högt ODP, som till exempel det gamla R12 eller R22, vilket ledde till att ozonlagret förstördes. Det var under den tid då värmepumpar fortfarande var i lindor – på 1970- och 1980-talen upptäckte man att ozonlagret i jordens atmosfär minskade. På den tiden användes dessa gaser dock inte främst i värmepumpar – eftersom dessa anläggningar nästan inte fanns på den breda marknaden. De dök oftare upp, till exempel, i kylskåp eller klimatanläggningar. Som svar på den snabba försämringen av ozonlagret ledde västländer, under Kanadas ledning – med hjälp av FN-strukturer – till undertecknandet 1987 av så kallade Montrealprotokollet, där en rad länder beslutade att förbinda sig att avstå från användning av kylmedier med högt ODP. 1987 undertecknade 47 länder protokollet i Montreal – inklusive USA och Sovjetunionen – samt många mindre länder, som Polen. Senare undertecknade fler länder, idag omfattar det i princip hela världen (197 länder).
I lager
I lager
Således - för närvarande gällande föreskrifter – bland annat de som infördes av Montrealprotokollet – förbjuder användningen av ämnen med betydande potential att förstöra ozon, varför moderna värmepumpar använder kylmedier med ODP lika med 0.
De flesta kylmedier som för närvarande används i värmepumpar, såsom R410A, R32 eller R290 (propan), kännetecknas av noll ODP. Det betyder att även vid läckage och utsläpp av kylmediet i atmosfären, kommer det inte direkt att orsaka förstöring av ozonlagret. Man måste dock komma ihåg att samma kylmedier kan ha ett högt GWP-tal och påverka växthuseffekten – för ODP är inte den enda koefficienten som avgör om en given anläggning är miljövänlig.
ODP-koefficienten (Ozone Depletion Potential) introducerades i slutet av 1970-talet, när forskare började mer noggrant studera freoners och andra halogenerade ämnens inverkan på ozonlagret.
Begreppet ODP beskrevs först av prof. Mario Molina och prof. F. Sherwood Rowland år 1974 i sin vetenskapliga artikel, där de påvisade att CFC-föreningar (klorfluorkolväten) kan orsaka nedbrytning av ozon i stratosfären. ODP-talet blev allmänt använt under 1980-talet, när internationella åtgärder för ozonskydd inleddes, särskilt inom ramen för Montrealprotokollet från 1987. Idag talar man något mindre om det än till exempel om GWP-talet (som anger en gas inverkan på växthuseffekten), men det kan hänga ihop med att efter undertecknandet av Montrealprotokollet faktiskt de flesta länder vidtog effektiva åtgärder för att begränsa och fas ut gaser med högt ODP-tal (även om det tog lite tid). Idag dyker det redan upp vetenskapliga rapporter som noterar en återhämtning av ozonlagret, och till och med att det före år 2100 kan uppnå en storlek jämförbar med tillståndet år 1970, trots den pågående tekniska utvecklingen.
ODP är en viktig parameter ur miljösynpunkt, som anger kylmediets inverkan på ozonlagret. I moderna värmepumpar är ODP vanligtvis 0, vilket är i enlighet med internationella föreskrifter och miljömål. Trots detta, när man väljer en värmepump, är det värt att analysera inte bara ODP utan även GWP, så att anläggningen både är säker för ozonlagret och har minimal inverkan på klimatförändringarna.
BLOGG:
Kolla även - värmeväxlare för Nordic Tec kylmedier:
I lager
I lager
Vilken plattvärmeväxlare för värmepump?
Frysning av värmepump – orsaker, konsekvenser
Hur fungerar en luftvärmepump?
Freonvärmeväxlare - egenskaper, funktionsprinciper, konstruktion
Plattvärmeväxlare för luftkonditionering – vad är värt att veta?
Ny plattvärmeväxlare – sprickor eller rostspår?
Leave a comment